September 2021: Medea

Kostymdesign för en scen ur Medea av Euripides. Projektet var en del av mina studier vid Stockholms Konstnärliga Högskola. I ett konstnärligt team bestående av studenter vid scenkonstinstitutionen arbetade vi med att tolka klassiker, specifikt med en scen ur Euripides Medea Projektet var utformat att gå till ett skisstadium utan att därefter sättas upp eller repeteras.

Vår tolkning valde att fokusera på Medeas roll som invandrarkvinna och hennes relation till sina barn och deras mellanförskap. Vi arbetade mot en hypotetisk ungdomspublik.

A watercolour drawing labelled Medea, with a front and back view of a woman on a black background. She holds a knife and is faceless and hairless, with brown skin. She wears a foot length gown made up of narrow panels in different black fabrics. The dress is long-sleeve and has a high neck. A watercolour drawing in three sections on a black background. To the left is a drawing of a heeled, black shoe with a knife tucked in down its side. Below it is a drawing of a brooch in the shape of an eight-point star, with woven and braided hair details in blonde and brown. To the right is an image of a faceless, hairless, light skinned character labelled Vårdaren. They have black trousers, a brown messenger bag, a modern black down vest and a white shirt with a green scarf.

I mina designer ville jag utforska gränser och sorg. Jag inspirerades framför allt av första världskrigets skyttegravar och av det sena 1800-talets sorgekläder. Trots Medeas höga sociala status hänger hennes öde i pjäsen på hennes roll som invandrare. Det var viktigt för mig att hennes överklassbakgrund, och framför allt hennes barns fortsatta hemvist i denna (och potentiellt det nya hemlandets) överklass, fick synas. Idag är det borgerliga 1800-talet fortfarande en nyckelestetik till hur vi läser och visar upp just klass. Det är också en era med en tvetydig, kraftigt kodifierad och laddad relation till känslor; sorgen blir här både performativ och intim. Sorgens performativitet genom sorgekläder och minnessmycken kan i sin tur skapa en slags känslomässig rundgång, något som var centralt för vår tolknings regi och ljud.

A watercolour drawing labelled Medeas Barn, with front and back view of two children, both of them faceless and hairless. They have medium-light skin and wear similar white dresses with collars ruffles, and light purple details such as bows. They have black shoes with straps.

TEAM:

Regi: Farzin Fatih
Dramaturg: Ellen Knutas
Scenografi: Cajsa Oscarsson
Mask och peruk: Freja Stige
Ljus: Casper Wijlhuizen
Ljud: Leo Goldmann
Producent: Atoosa Farahmand
Produktionsteknisk samordning: Vitalia Hansson